Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt för mig att komma igång på morgonen. Det borde nästan räknas som ett handikapp. Mitt jobbdilemma; Börjar jag på morgonen är det sjukt plågsamt att komma upp och jag gäspar garanterat fram tills runt 12 (eller 16 som idag). Å andra sidan slutar jag ju då oftast ganska tidigt och kan göra något annat kul resten av dagen då jag vanligtvis är lite piggare. Dock kan min tidiga uppstigning få mig att bli väldigt trött ganska tidigt på kvällen också. Kanske borde börja sova middag? Jobbar jag eftermiddag/kväll så kan jag sova rätt länge, vakna och ta det lugnt och sen jobba rätt länge och få lite OB osv. Men då går ju hela dagen åt till att jobba, för inte sjutton går jag upp vid 7 och passar på att göra massa kul saker INNAN jobbet. Det bästa passet är 16:30-21:30 för då brukar jag faktiskt hinna både vakna och göra saker innan jag går till jobbet. Men å andra sidan är det bara 5 timmar och så lite kan väl inte jobba varje dag? Svårt det här. Jag tyckte bättre om att plugga. Nog för att jag var trött då också, men ändå..
Nu ringde min brukare och sa att jag glömt min mobiltelefon hos henne.
—
Nu har jag hämtat den. Det är massor av visningar här i huset på senaste tiden så om nån vill köpa en lägenhet och bli granne med mig är det läge att passa på (det är inget fel på huset, jag vet inte varför de flyttar).
Jag tänker ibland på den här himla bloggen, den är ju egentligen bara full med nonsens. Jag borde kanske skriva personligare eller om mer allmänna saker så att folk har en verklig anledning att läsa. Men jag orkar inte och förresten spelar det ingen roll om ingen läser. Helgen var bra; Jag fyllde år i söndags men firade det i lördags. På dagen var mamma och pappa här och vi åt mat och diskuterade politik med mera. Jag sprang från spårvagnen för att hinna i tid till mitt “kalas” och snubblade på en ståltrådsgrej och ramlade framlänges på asfalten och skrapade i handen och knät. Tillbaka till ca 7 år på några sekunder där, förutom att jag nog hade lite mer självdistans nu. På kvällen var vi ett gäng hos bröderna Torén på Guldheden och det var en go förfest. Sen ville vi dansa men eftersom vi som anligt var väldigt sena med att komma iväg så kändes det ovärt att stå i nån av de långa köerna till Bambam eller Nef. Någon föreslog Sticky men jag minns att jag för exakt ett år sedan, då vi tillslut hamnade där av samma anledning, lovade mig själv att inte gå dit igen. Det fick den kvällen att sjunka en aning + att jag blev av med en av mina favorittröjor. Så för att inte upprepa det började folk bestämma sig för att åka hem istället. Jag, Dani och Ivar traskade bort mot järntorget. Ivar såg två som knullade vid feskekörka och kommer behöva x antal månder på sig att bearbeta det, sen åt vi på järngrillen, diskuterade Lars Mullback, träffade Erik och Jannika och åkte hem och så var den dagen/natten slut. På söndagen gick jag och Kicki till Liseberg och åkte upp lite gratisbiljetter jag hade. Det regnade men vi var glada ändå. Resten av dagen och kvällen låg jag & Dani på madrassen framför teven och gjorde ingenting särskilt.
Annars då? Jo, jag har ingen inspiration eller kreativitet och det stör mig eftersom jag tänkt söka en fotoutbildning som vill ha arbetsprover snart. Jag lyckas inte engagera mig i något helhjärtat. Mitt liv är i ett sådant äckligt stadie att det bara flyter på, det går varken uppåt eller neråt. Efter en ganska lång period med dramatik och impulsivitet och känslor så har jag börjat gilla hemmakvällar framför teven, eller att spela olika små kluriga spel på nintendo ds för jag orkar inte anstränga min hjärna eller mitt hjärta mer. Om ett år kommer detta kännas som en bortkastad tid. Kanske redan nu.