(out of focus)

Jag har bara tillgång till dator hemma hos Daniel nuförtiden. Sjukt frustrerande eftersom jag behöver den ofta. Min tillvaro just nu är inte den bästa, jag har rätt tråkigt och jag mår rätt dåligt. Eller.. ja. Allt är väl relativt men jag har framtidsångest och 2 tråkiga jobb som inte kommer ta mig någonstans. Förhoppningsvis ger de mig pengar iallafall. Jag ska väl kanske ta tag i C-uppsatsen och körkortet och lite annat också, men vi får se. Nu ska jag ringa Hanna för att bestämma att jag kommer till Stockholm och Haninge (och kanske Uppsala) nästa helg.

Bööh. Jag är så förbannat trött utan att riktigt veta varför (förutom att jag gick upp halv sju imorse). Vi drack förresten öl med Annika och Tobbe igår, och det var kul! Så helt hopplös är kanske inte min tillvaro. Men mestadels.

Ja nu är jag hemma och resan gick bra, förutom att vi blev helt förstörda över att se hur fula alla västerlänningar är. Jag har varit i Hyssna de senaste dagarna. Hade sett fram emot svenska landsbygden, men inte räknat med detta vädret. Träffade först Hanna och sedan Kicki igår. Joggade med pappa på kvällen, plockade kantareller vid vägkanten. Somnade sedan med kläderna på innan kvällsmaten. Imorse kom Hanna till mig och kröp ner i sängen kl 07. Vi somnade om, och några timmar senare lämnade vi pappa på flygplatsen samt mina väskor i min lägenhet. På vägen tillbaka lyssnade vi på Michael Jackson och stannade i Sätila för att köpa pizza. Vi tog en promenad till vår gamla högstadieskola och alla gamla känslor verkligen låg kvar i luften. Nu har jag legat halvt apatisk i Hannas säng i några timmar medan hon packat. Om ett tag åker jag hem till mig. Jag har ingen aning om jag har fått något jobb.

Jag och Japan har inget självklart bra förhållande. Vi är lite som två barn vars mammor har sammanfört i hopp om att de ska bli vänner. Men ja.. även om vi har lite olika syn på saker och ting ibland så fungerar det väldigt bra. Bättre och bättre. Och med det vill jag säga att det är känns tråkigt att åka hem nu.

Igår träffade vi Kiyomori och Kumi för sista gången på vem vet hur länge. Vi slog även två flugor i en smäll och passade på att träffa Hans och Sara som turistade i Tokyo. Japanerna fick för sig att beställa exotisk japansk mat, och in kom den konstigaste samlingen rätter jag varit med om här. Rått ägg blandat med daikon, tarmar, helgrillade småfåglar, grodlår, natto, wasabikött osv osv. Sedan spelade vi Uno i baren :) Jag var livrädd för att förlora eftersom straffet var en tequilashot, och jag har inte haft den minsta lust att ens komma i närheten av det sen jag och Kumi hade tequilaracet i vintras. Jag klarade mig dock från det, men lyckades ändå bli ganska bakis idag (vilket är ovanligt). För vi tog sista tåget från dem och träffade Hiro, Tomoka och Vincent här i hemtrakterna efteråt. Det slutade med en rolig men nervös bilfärd (Hiro hade ju druckit x antal öl, vilket inte verkade beröra honom eller Tomoka men oss andra) med Vincent cyklandes som en galning bakom.

Nu har jag lyckats ta mig upp för att träffa Tomoka och göra stan (Kichijoji) en sista gång. Jag är inte på topp, men det är okej. Vi har packat i princip allt. Jag ska skicka lite lådor idag och så ska vi fixa det sista innan klockan 18. Sen åker vi ut från rummet och måste stanna sista natten hos Hiro och Tomoka innan vi åker tidigt imorgon.

SÅ. That’s the plan. Vi ses snart, svenskar!

Den räddar typ mitt liv nu.

Hej!

Klockan är halv 10 och jag är uppe. Men vad är poängen, tänker jag nu, med att tvinga sig upp såpass tidigt (ja för oss är det det) när det ändå inte finns något att göra? Här inne är rätt tråkigt och ut vill man inte ens gå pga värmen.

Har jag sagt satt vi varit på matsuri (japansk festival)? Det är ju lustigt att efter jag skriver i min blogg om att japanerna traskar runt i yukata, så traskar jag själv runt i det några dagar senare. Några dagar förra veckan var vi gäster hos en familj (Kiyomoris föräldrar + syster) i kitakata, en liten stad norrut som är känd för sina goda ramen, och deltog i festivalen där. Vi hade japanska kläder (t.ex yukata) och blev utstirrade ungefär som apor. Första dagen gick vi efter en vagn full med lyktor tillsammans med människor som trummade och spelade flöjt i flera timmar. Jag bar dessutom på en guldfisk och en enögd svart lite större fisk (döpt till Ry men kallad henry med hen へん som i konstig) som jag lyckats fånga i något sorts marknads-spel. Andra dagen drog Sakai-san med oss till diverse barer istället och bjöd på mat och dricka tills han somnade. Det mesta var kul förutom att kumis mamma dog (så att hon och kiyomori åkte bort andra dagen) och att det var för jäkla varmt. En dag åt vi lunch med en äldre man och vän till familjen som jag inte skulle kunna kalla något annat än en skitstövel, grundat på vad han sa och hur han betedde sig. Men är man överhuvud i en japansk familj så är man väl och då ska alla göra som man säger och man kan sitta och snacka skit om sina barn och dra referenser till hostess-tjejer när ens väns sons fru häller upp dricka åt en, och senare inför alla säga att vännens son ska hälsa på en en dag men komma ensam (inga utlänningar, ingen fru) så att de kan gå ut och roa sig som riktiga män på diverse hostess-barer och liknande. Och oj vad glad han var att få träffa en sån vacker svensk tjej, och jag log och tänkte att gud vilken tur att jag inte talar japanska och gud vilken tur att Kiyomoris far inte var sån, utan tvärtom helt sjukt snäll, förvirrad och soft. Men iallfall; av skitstöveln och hans fru fick jag skönhetsprodukter (schampoo, ansiktsvård m.m) värda över 5000 kr. Och det var väl gött. Fast jag gick ändå inte ner på knä och bugade, som de andra kvinnorna, när han skulle gå.
På middagen åt vi sushi och annan “god” japansk mat, som jag fortfarande inte tycker om. All “god” japansk mat smakar antingen fisk eller typ ingenting. Vi åt öven soba - japanska nudlar - som pappan i huset tidigare på dagen hade gjort för hand. Jag gillar inte det heller, men lyckades äta mer än förväntat.

Så.. men det var, som sagt, väldigt trevligt och kul i det stora hela. Jag kanske läggar till mer text eller bilder senare.

I måndags var jag och Tomoka (hon har förresten klippt mig nu, men det är ingen stor förändring. vi försökte oss på lite permanent för att få volym, men den försvann ur mitt hår rätt snabbt så alla ba “vilker rakt hår du har” och jag ba “tschja!” höhö) i “Namjatown”. Det är någon slags amusement park, fast utan åkattraktioner, som ligger inne i ett varuhus. Man kan gå runt och göra olika aktiviteter längs banor, t.ex. svara på frågor eller fånga spöken osv, och så finns det små marknader med olika typer mat. Vi höll till bland glassen (åt en seg turkisk variant) och bland gyoza (åt med ost resp takoyaki-smak). Och vi tog purikurabilder såklart, och hade helt enkelt en väldigt trevligt heldag. På kvällen satt vi hos oss och åt pizza och drack lite öl med Dani och Hiro, gjorde figurer på Wii och lyssnade på musik.

Nu ska jag förresten bränna en skiva med Håkan Hellström åt henne + lite annan svensk musik. Hejdå.

p.s Jag är så dåligt uppdaterad här! När Povel Ramel dog berättade flera stycken det för mig, men nu när Ingmar Bergman(!) och Lee Hazelwood har dött får jag minsann ta reda på det själv genom andras bloggar :p

p.s2 En koreansk vän till oss är i Stockholm just nu, och hon förstår inte varför svenskar är så besatta av solen och älskar den så att de måste vara ute hela tiden. Och när jag läser bloggar nu så har typ alla kommenterat solen och värmen och att man måste “ta vara på den”. Vi svenskar är sannerligen inte bortskämda.