(out of focus)

Igår var vi på izakaya med rätt mycket folk. Jag hade inte träffat de flesta innan, men det var trevligt. En tjej hade, som många vid den här tiden, kimono (eller snarare yukata, men det är i princip samma sak) på sig och även om jag inte tycker det är världens snyggaste plagg tycker jag det är coolt att de fortfarande håller kvar vid sin gamla traditionella klädsel, även vid inte särskilt högtidliga tillfällen. Ingen går runt i folkdräkt i Sverige, sa jag till henne, men hon tyckte vi borde göra det för svenska folkdräkter är så kawaii!

En jämförelse;

Izakaya är ett sånt bra sätt att umgås på. Det är som en blandning av bar och restaurang - man sitter vid ett bord och beställer dricka samt smårätter som alla delar på. Efteråt gick vi på karaoke, och jag lovade mig själv att det var sista gången. Det var lite roligt i början, men nu är jag så himla trött på det. Dels kan jag inte sjunga, och dels fattar jag inte charmen med att lyssna på andras vrålande i typ 5 timmar. Man får liksom inget tillfälle att prata med varandra, eftersom ljudnivån är så hög. Dock är stället här i närheten bra, för där man man äta hur mycket mjukglass man vill. Trycka ut den själv ur automaten och hälla på massvis med olika strössel. Man får iofs dricka hur mycket man vill av i princip vad man vill också - men glassen! Är det inte en barndomsdröm som går i uppfyllelse?

Idag har jag iaf stannat hemma från festligheterna. Jag var uppe relativt tidigt medans Daniel låg och var så ynklig och illamående. Sen somnade jag och plötsligt säger han att vi måste gå nu om vi ska hinna. Så jag sa att jag skippar det och stannar hemma framför teven istället. Så jag ska ägna mig åt den nu. Jag tror det var en kille som friade till en tjej nyss, men hon sa nej :/

Det är fyrverkeri-säsong (hanabi) i Japan nu. Men idag var det inte, som vi trodde, fyrverkerier som small utanför - det var åska och ÖSREGN. Så det känns ändå helt okej att vi inte kom iväg in till stan idag. Igår var i Tachikawa, främst för att Henrik skulle köpa massor med tekniska prylar innan han åker hem på tisdag, men vi passade även på att se typ 10 sekunder av fyrverkerierna. Sedan fick vi tillbringa x antal minuter i en jobbig trängsel till tågen. Det hade antagligen varit bättre om inte polisen hade ryckt in för att organisera upp det hela - t.ex genom av dela av en trappa på mitten för uppåt- resp neråt-gående folk, trots att hundratals skulle upp och typ 10 skulle ner.
I förrgår var vi på en halvkass barbecue på Kaikan (såklart), och sedan satt vi hemma hos en kille som heter Musashi på kvällen. Han går en skulptör-utbildning och gör rätt bra grejer, och vi lärde honom och hans två tjejkompisar att säga “jordgubbstårta”, “jag älskar…” och “jobba” på svenska. Japaner kan nog klara sig ganska långt med det.
Ikväll ska vi på Edvards avskedsfest, och jag ser främst fram emot att träffa Tomoka - en tjej som ska klippa mitt hår innan jag åker tillbaka till Sverige.

Daniel, Ivar och Henrik har köpt varsitt Nintendo DS, för det är såpass billigt och populärt här, och jag har beslutsångest. Jag kan tycka det är hysteriskt roligt att spela olika super mario battle-spel mot någon, för att inte tala om zelda eller något såntdär hjärngympa-spel. Men liksom.. vafan. Är det något att lägga pengar på? (Tänk om det slutar med att jag inte gör min c-uppsats för att jag spelat tetris hela dagarna).

Jag vill förövrigt ha alla jobberbjudanden som någon kan erbjuda mig, för jag ska jobba så mycket som möjligt i höst.

Jag brukar skriva “riktig” dagbok men ibland undrar jag om den inte bara ger mig ångest. Dels är jag livrädd för att dö och lämna den efter mig så att mina efterlevande läser och får en bild av mitt liv utifrån det jag skrivit där, och dels får jag ångest när jag inte skrivit på ett bra tag. Nu har jag inte skrivit på över 3 veckor - alltså ligger jag ännu sämre till där än i bloggen. Och det har hänt så jävla mycket. suck suck suck

Jag ska dra det snabbt i stora drag; min pappa var här i 2 veckor och det var trevligt på alla sätt och vis. Den största grejen var väl när vi gick upp på berget Fuji. Vi klättrade upp på natten, såg solen gå upp över molnen och gick sen ner igen. Det var nog det hätigaste jag varit med om, uppe på toppen var det precis som man föreställt sig “himlen” (förutom att man kanske skulle velat ha lite mer växter på marken) när man blickade ut över molnen, och vi hade tur med vädret och allt. Vägen upp var såklart ansträngande, men det gick ändå relativt bra och man kunde rasta i små hyttor. Men fy helvete vad jobbigt det var att GÅ NER. Det var en evighetslång, röd, slingrande väg med världens största gruslager på så att man snarade gled ner än gick. Solen började värma och i början var det skönt, men tillslut blev det lite mycket. Jag hade iofs någon slags feberliknande frossa nästan hela tiden, som jag antar var ett resultat av sömnbrist, matbrist och syrebrist. Vid ett tillfälle var jag endast någon sekund från att svimma. Men vi kom tillslut ner iallafall, ömma i fötterna och brända på armarna och i ansiktet.

Och ja.. så har vi gjort lite andra saker också, t.ex varit på typ världens största fiskmarknad, på museum of photography, betalat för en liten båtresa som pappa sov sig igenom, tittat på massa trädgårdar, parker och tempel m.m

Igår hade Henrik sin avskedsfest. Det känns så konstigt att folk börjar åka hem, och att vi måste börja planera för vår hemresa och hemkomst också. Men jag ska iaf försöka ta vara på de knappt 3 veckorna som är kvar. Önskar bara jag hade lite pengar..

De senaste dagarna har vi varit med om ett ordentligt regnväder, en tyfon som aldrig riktigt nådde tokyo och en jordbävning som dödade flera stycken en bit norrut men bara låg runt 3-4 på richterskalan här (jag kände den inte). Igår köpte pappa ett par riktiga gympaskor med stötdämpning och hela grejen till mig, så nu kan inget hindra mig från att gå upp på berget fuji i veckan och kanske jogga lite i framtiden. Igår natt sov 3 killar på vårt lilla golv - annikas tobbe, hans bror och hans kompis. Idag har daniel slutprov i kanji. Jag träffade japans bästa katt häromdagen; den hade varken svans eller röst men var sjukt mysig. Jag ska försöka lägga upp bilder på shashin snart, men min dator är ju sönder och Daniel har bara gimp (som inte duger).

kort uppdatering:

julius har kommit och åkt efter 10 härliga dagar här då vi bland annat shoppat, fikat, sjungit karaoke, dansat, diskuterat kanjis (jag var inte jätteaktiv i just den delen) och annat, träffat bra och lite dåliga människor, haft picknick och haft roligt osv osv.

igår kom min pappa, och nu följer en dryg vecka av massa sightseeing och liknande. det är kul, förutom att jag har så jävla lite pengar att jag ibland inte vet vad jag ska ta mig till, varken här eller när jag kommer hem till sverige. :/

p.s det räcker inte med alla släktningar och kompisar - vi lär få besök av en tyfon också!

Min dator fick nog igår när jag spelade DJ Ozma på youtube och lade av helt. Jag förstår inte alls varför den hatar mig så, men nu har jag iallafall ingen dator. :/ :/ Dock har Daniel suttit och pillat fram något linux-liknande operativsystem på Henriks gamla dator som står här hos oss, så det går ingen större nöd på mig.

Idag var en dålig dag till en början. Jag sov dåligt på natten men ganska bra efter att Daniel gått till skolan och jag egentligen tänkt gå upp. Dock började någon borra någonstans och jag fick för mig att det skulle komma fixar-snubbar in i rummet så jag var tvungen att gå upp och låsa med vanliga låset och säkerhetskedjan som vi aldrig använder. Sen regnade det också. Men dagen blev bättre efter att jag lagat doria och sovit ett tag igen. Sen städade vi och jag läste ut en bok, färgade håret, åt snabbnudlar med “tamago-poketo” (ägg-ficka) och tittade på tennis och en program om hostess-tjejer.

Igår cyklade jag och Daniel ca 3,5 mil runt en sjö, och det var spännande och inte ens särskilt jobbigt. Mitt inne i Tokyo finns alltså den stora sjön, som vi knappt såg eftersom det var något slags naturskyddsområder runt om. Men skogen såg vi och den var grön och fin. När vi kommit någon mil (mest uppför) långt bort från bostadshusen såg vi minst 10 stycken love hotels uppradade längs med vägen. Sen cyklade vi ett bra tag åt fel håll, men hittade då en fin bro som ledde in på en stig så att man äntligen faktiskt kunde vara inne i skogen istället för jämte ett staket. Sen cyklade vi tillbaka till ursprungsvägen och tog oss runt sjön. På vägen såg vi många människor och hundar, små fikaplatser, en sjukt stor idrottsarena, ett litet tempel, en stor damm (fördämning), en liten damm (minisjö) med en eller flera sköldpaddor i (!), samt en bergochdalbana och några slitna katter. Charmen med japan är att man kan ge sig ut på en sådan spontan utflykt utan att alls veta vad som väntar en. Är man ute och cyklar i Sverige råkar man t.ex inte stöta på ett byggnad a lá Globen utan att man känner till den, och speciellt inte i samband med ett fint naturområde.

På kvällen var vi på Izakaya med Henrik och hans kompis Micke som hälsar på. Alla har någon inneboende hos sig nu känns det som. Ivars bror och syster + man är här, och Julius kommer till oss imorgon. Det talas om att allihopa ska bestiga Fuji eller iallafall göra en roadtrip, men inget är bestämt ännu.

Jag skriver la mer senare. Hejdå!