(out of focus)

Helgen har varit rolig och givande, men ganska jobbig. Typ såhär;
Fredag förmiddag till Robin i Stora höga och sen från Robin till Linda i Kungälv. Lördag jobb 8 -16 sen mellanlandning hemma en halvtimme och sedan till Örby och fest med gamla klasskompisar och annat löst folk. Bland annat så badade jag för första gången i år och det var jättevarmt i vattnet. Åkte hem med Glenn via Kicki och somnade 04:45. Jobbade söndag 8 -16 och sen slappade jag med Dani. Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig.

—

Bildbevis:

hos robin

i kungälv

hos linda

i örby

på stranden

i parken hemma

jag har inga bilder från jobbet, men jag lovar att jag var där

Jag tänker på alla runt omkring mig. Det är dags för dem nu. De har gjort upp planer; kommer in på utbildningar, skaffar lägenheter och köper soffor. Och framförallt är de inte ensamma. Par överallt - seriösa på långdistans, blivande sambos eller förlovade. Det är dags för dem nu. Och själv kämpar jag för att släppa taget, utöka min umgängeskrets och göra mig redo för ett annorlunda liv (även om jag kommer ha kvar min soffa, lägenhet och utbildning). Det är ganska konstigt.

Jag vill inte påstå att jag vet allting, men jag vet iallafall lite; Tänk på att inte släppa taget om alla andra bara för att ni hittat någon ni vill krama. Det är så lätt att stänga in sig i ett lugnt härligt liv tillsammans med kärleken, sysselsättningen och matkassen från willys. Men snälla, tänk på att det finns en värld runt omkring som man borde leva i också. Kärleken kan försvinna - det vet jag att alla vet men ingen tror händer. Jag trodde inte heller. Jag menar; fyra och ett halvt år utan att tröttna är tillräckligt för de flesta att skaffa hus och barn och bil. Men kärleken kan försvinna utan att känslorna gör det. Den kan t.ex åka till Japan.

Jag tänker på alla runt omkring mig som tycker att det är dags för dem nu. Fundera på hur många av de övriga vännerna (jag antar att kärleken är er bästa vän) som ni har regelbunden kontakt med och hittar på saker med och skulle kunna ringa närsomhelst då ni är ensamma. Tappa inte bort dem för allt inte världen. Glöm inte att man behöver träffa andra ibland, och glöm inte att andra behöver träffa er. Och var lite spontana! Så länge man är under 30 klarar man att vara vaken en halv natt trots att man ska jobba/plugga dagen efter. En sån halv natt kan göra en hel seg vecka värd att stå ut med.

okej okej. Nog med sånt. Nu ska jag jobba igen, efter att ha virrat omkring i Lindome.

Änsålänge har jag avancerat från nr 19 till nr 13 i telefonkön till antagningsenheten. Seg början på en vecka som mest kommer bestå av jobb. Igår misslyckades jag med att poppa popcorn och hela lägenheten fylldes med rök. På förmiddagen promenerade jag och Dani 7,5 km runt delsjön och det var ju bra. Nu har hans MacBook flippat ur. Jag har inte så mycket att säga nuförtiden.

Det är många som ringer just nu.

Det värsta som finns är när man ska göra toast, och märker efter ett tag att man satt i sladden till vattenkokaren och inte till toastgrejen.

Igår var en bra kväll med Hanna, Kicki och Johanna osv. Ikväll har Daniel kommit hem och vi har umgåtts med Hampus och Jonatan. Nu ligger Daniel i min säng med röda kalsonger. Jag måste äta toast. Det här var ett sjukt tråkigt inlägg och jag hoppas någon förlåter mig.

Hej.

Badmintonhallen var stängd den här veckan då vi äntligen tagit tag i saken. Så jag och Joel gick och drack massor av öl på linné kök & bar och king’s head och haket och sen spelade vi badminton vid masthuggstorget. Det var det roligaste på länge (iaf sen Italien). Sen delade vi på en asgod pommes fritespizza med lingonsylt. Och nu är jag hemma och ska sova. Imorgon ska jag fika med Kicki och jobba och äta middag med Hanna och Malin.

Min katt är galen. Imorse jamade hon konstant från kl 7 till 11 och det är ganska JOBBIGT.

Det tog lång tid att det skriva detta. jag hoppas det är rätt. Godnatt!

Jag har varit så upptagen med att hoppas och vänta på alla andras antagningsbesked att jag inte ens tänkt på att jag också ska få ett. Men ändå, det skulle ju vara onödigt att vänta eftersom det är säkert att jag kommer in. Trodde jag! Nu står det ’struken’ på fördjupningskursen! Jag blir så trött. Antingen får jag läsa spanska eller så får jag ringa och krångla med dem. Jag kommer ringa och krångla. Men jag fattar inte varför jag ska behöva. Idioto! *hetsiga händer* . Tussi har börjat riva sönder pappret nu.

I övrigt så har jag lyckats skaffa mig en dygnsrytm som innebär att jag lägger mig sent, vaknar ganska tidigt och sover mitt på dagen. Det började då jag somnade i solen på en balkong under arbetstid några dagar i sträck tror jag. Nu är det ganska jobbigt, för det tar mycket av min dyrbara tid att vara sådär trött. Jag kanske borde börja dricka kaffe.

Nu ska jag ta en cykeltur och fundera över varför antagningsenheten gör sådär mot mig. Och Daniel har åkt hux flux till Stockholm, så jag har ingen att gnälla inför heller. Det är sannerligen inte lätt.

…

Och så har min granne tydligen dött också.

Men himlen är iallafall fin.

Eric Gadd är ett av de största mysterierna i min vardag. Jag tycker inte att man märker av honom så mycket, men med jämna mellanrum dyker han upp med en ny skiva och möjligtvis någon påföljande turné - och han presenteras alltid som en av Sveriges största och bästa och mest omtyckta artister. Och detta har liksom pågått så länge jag kan minnas. Han kommer, han försvinner, han kommer tillbaka och han ser alltid likadan ut. Åldras han inte? Och såklart den stora frågan; lyssnar någon på Eric Gadd? Förutom enstaka radiohits, så har nog ingen jag någonsin träffat hört hans låtar.

Jag kanske är för ung eller för obildad eller jag vet inte vad. Alla kanske lyssnar på honom trots att ingen pratar om det. Jag tycker ändå det är konstigt.

Nu har han ju släppt ett nytt album igen. Och jag kan inte avgöra om jag ska låta det passera obemärkt som alla andra gånger, eller om man kanske ska ge det en chans. Hans återkommande kanske är ett tecken. But then again - maybe not.

Det här är hunden som jag skall passa vissa dagar från och med nu.

Såhär kul tycker Tussi att det känns.