(out of focus)

Jag höll på att gå in i en mindre kris igårkväll. Allt jag kunde se var berget av saker som jag måste göra; räkningar att betala, papper att sortera, disk att diska, kursböcker att läsa, tidningar och förpackningar att återvinna, timrapporter att lämna in (var fan har jag gjort av blanketterna?), brev att skriva och skicka iväg, människor att hålla kontakt med och löften till, saker att sortera i Hyssna, mat att handla, planer att göra upp, planer att sätta i verket osv osv. Och tillslut den branta istäckta toppen av berget: uppsats i pragmatik. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna ta mig över berget. För vad har jag att jobba med? Min fullständiga oförmåga att ta tag i saker och få dem gjorda. Mitt envisa förnekande av tidsbrist och lika envisa försök att fly genom tevetittande/surfande på nätet/telefonsamtal.

Men. Jag gick och lade mig och sov ganska gott. Lyckades komma upp tidigt imorse och började sortera papper, betala räkningar, dammsuga i köket, läsa om syntax med mera. Och jag kände att jag har nog koll, trots allt. Så länge jag inte är trött och hungrig har jag koll. Jag gick ut på förmiddagen och solen sken och jag kände att jag tycker faktiskt om vintern (och det är bra för annars vore det olyckligt att bo i Sverige). Jag klarade mig in till stan utan att betala precis som alla andra dagar, och jag lyssnade på vad läraren hade att säga om uppsatsen. Det kommer bli skitjobbigt, men det kommer nog bli bra. Och antagligen skriver jag och Helena tillsammans så blir det roligare. Sen efter föreläsningen och att jag och Joel gjort klart deixis-uppgifterna så handlade jag godis och fisk på Willys. Nu har Daniel kommit och jag ska äta mat och titta på Floorfiller. Så att jag slipper vara hungrig och trött och utan koll.

Tjarå.

Listen Johnny; you’re like a mother
to the girl you’ve fallen for,
and you’re still falling.

Tänk ändå att jag har glömt att införskaffa Belle and Sebastians två senaste album. Jag tror det beror på valet; mp3 eller cd? Det brukar inte vara ett svårt val, men när det gäller vissa artister..

Nu har jag iaf laddat hem Push Barman To Open Old Wounds, för det är ju onödigt att köpa en dubbel-CD när jag har nästan alla låtar redan. Och det är kul att ha en blanding av låtar på datorn.

I’ll leave them to do what they want,
I’ll leave them to do what they need to,
I’ll go and play with words and pictures,
I’ll admit I’m feeling strange.

I’m not as sad as Doestoevsky,
I’m not as clever as Mark Twain,
I’ll only buy a book for the way it looks,
And then I stick it on the shelf again.

Så får jag helt enkelt köpa The Life Pursuit.

jag gick upp klockan 7 imorse.
sen har dagen varit upp och ner.

jobbet var oväntat trevligt. kanske för att jag gav bort en present.
när jag kom hem kunde jag inte ta i kursböckerna utan bara i tevekontrollen, datorn och telefonen.
sen mådde jag lite dåligt, av just det anledningen. plus att jag hade hoppats på att något skulle hända.
och visst hände det saker. men jag orkade inte delta.

och så satt jag sådär lite smådeppig, tills jag såg att det är ‘mölndalsrocken’ på möllan idag.
så nu försöker jag få daniel att komma och gå dit med mig.

nära och bra. jag var där för 4-5 år sedan och då var det iaf kul.

det är så mycket jag vill göra
men jag gör ingenting

och trivs ganska bra med det

det är någonting jag gillar, men jag komma inte komma på vad
och jag kan inte komma på vad det är jag inte gillar. men något är det.

idag fyndade jag på erikshjälpen
jag köpte en tavla för 5 kronor, och den är fantastisk
inte för att den är särskilt snygg utan för att den passar överallt

Jag drunknar i plastpåsar.
Jag tycker att jag nästan aldrig använder/köper/tar några, men ändå har jag tusentals. Och jag vet inte var jag ska göra av dem. Nu ligger de över hela köksgolvet.

Hur förvarar man plastpåsar?

p.s. jag vill inte ha en sånhär eller liknande. plus att jag skulle behöva typ fem.

Jag har inte känt så värst mycket för syntax förut. Det har varit ganska lätt och helt okej men inte så mycket mer. Jag längtade inte efter en fortsättningskurs. Men nu när jag läst introduktionen i den nya boken (bara 120 sidor kvar nu, tills imorrn) så känns det lite bättre. Lite nytt och fräscht och en påminnelse om att det jag sysslar med är ganska intressant. Så jag tänkte citera texten här, så att ni andra också får läsa och påminnas om att det jag sysslar med faktiskt är ganska intressant.

“Allthough we use it every day, and allthough we all have strong opinions about its proper form and appropriate use, we rarely stop to think about the wonder a language. So-called language “experts” like William Safire tell us about the misuse of “hopefully” or lecture us about the origins of the word boondoggle, but surprisingly, they never get at the true wonder of language: how it actually works. Think about it for a minute; you are reading this and understanding it but you have no conscious knowledge of how you are doing it. The study of this mystery is the science of linguistics. This book is about one aspect of hos language works - how sentences are structured: syntax
Language is a psychological, or cognitive, property of humans. That is, there is some set of neuron in my head firing madly away that allows me to sit here and produce this set of letters, and there is some set of neurons in your head firing away that allows you to translate these squiggles into coherent ideas and thoughts. There are several subsystems at work here. If you were listening to me speak, I would be producing sound waves with my vocal cords and articulating pertcular speech sounds with my tongue, lips and vocal cords. On the other end of things you’d be hearing those sound waves and translating them into speech sounds using your auditory apparatus. The study of the acoustics and articulation of speech is called phonetics. Once you’ve translated the waves of sounds into mental representations of speech sounds you analyze them into syllables and pattern them appropriately. For example, speakers of English know that the made-up word bluve is a possible word of English, but the word bnuck is not. This is part the science called phonology. Then you take these groups of sounds and organize them into meaningful units (called morphemes) and words. For example, the word dancer is made of two meaningful bits: dance and the suffix -er. The study of this level of Language is called morphology. Next you organize the words into phrases and sentences. Syntax is the cover term for studies of this level of Language. Finally, you take the sentences an phrases you hear ans translate them into thoughts and ideas. This last step is what we refer to as the semantic level of Language.
Syntax, then, studies the level of Language that lies between words and the meaning of utterances: sentences. It is the level that mediates between sounds that someone produces (organized into words) and what they intended to say.
Perhaps one of the truly amazing aspect of Language is not the origins of the word demerit, or how to properly punctuate a quote inside parentheses, or how kids have, like, destroyed the English language, eh? Instead it’s the question of how we subconsciously get from sound to meaning. This is the study of syntax.”

Såja. Nu ska jag sätta igång med resten.

p.s.
language vs. Language:
med Language (med stor L) menas förmågan som människor har att tala något språk (language).