Ibland känner jag för att bara kasta bort allting. Eller en hel del iallafall.
Förut samlade jag på mig så mycket. Slängde nästan aldrig något för det kunde kanske vara bra att ha. Nu har jag någon motsatt vilja att bli av med allt. Eller det är okej sålänge jag vet var jag ska göra av det. Sålänge det finns en plats för grejen så är den okej. Men saker jag inte har någon plats för. Vad ska jag göra med dem? De små högarna som måste sorteras och tas itu med ger mig ångest.
Lappar och papper av olika slag är nog värst. Post. Vykort. Jag kan inte med att slänga bort julkorten från släkten, men vad i hela friden ska jag ha kvar dem för?Roliga lappar. Tidningar! Jag vet att det fanns en eller flera roliga artiklar i den och den tidningen så det är nog bäst att spara. Precis som om att jag kommer läsa det där sen. Ibland har det hänt att jag läst gamla sparade gratistidningar typ Chili eller Nöjesguiden efter ett tag. Och då är det kul. Men det tar å mycket plats i förhållande till hur ofta jag faktiskt läser. Jag fick en 3 månaders prenumeration på GP i julklapp av hon jag jobbar hos. Jättesnällt. Jag kan ju inte säga till henne att det känns jobbigt att behöva hämta post varje dag och lägga tidningarna i en hög som jag sen måste bära ut till återvinning. Jag läser dem knappt. Ibland tittar jag snabbt igenom del 3. Läser rubriker och korta notiser på förstasidan. Jag är van vid att läsa Metro på spårvagnen. Jag behöver ingen morgontidning i brevlådan.
Och andra saker. Julprydnader. Köksredskap. Det är en nyinflyttads förbannelse; alla dessa saker som folk vill bli av med - antagligen för att de en gång varit i samma situation och samlat på sig grejer. Jag är inte ens nyinflyttad längre. Jag har allt jag behöver! Snälla sluta ge mig saker så att jag slipper tacka ja och få ångest. Farmor har näst intill blivit en plåga med sitt eviga tjat om grejer jag kan komma och hämta hos henne. Och alla dessa dukar och brickor och.. skit. Jag vill ha mina egna grejer som jag valt själv till mitt hem. Den enda som insett det är mamma. Och det är ju lite ironiskt eftersom hon är den som känner mig bäst och därmed skulle kunna ge mig bäst saker.
Men jag ska inte skylla på andra. För jag är nog själv det största problemet. Braattha-saker. Just in case. Nostalgi. Om jag hade möjlighet skulle jag kunna fylla flera lägenheter. Men jag har inte möjlighet. Och jag vet det. Så därför slänger jag saker nuförtiden. Jag låter mig inte ens få en relation till grejen, jag vet bara att har jag inte plats eller stor användning för den så borde den åka ut. Det är hårt.
Och nu när jag skrivit detta och fått det mesta ur mig så ska ajg gå och slänga den där högen med löjliga lappar som ligger på skrivbordet.
.. Eller åtminstone fixa någon låda/mapp att ha dem i.