(out of focus)

Idag gick jag ner på stan efter föreläsningen och den sedvanliga sitta-och-snacka-om-saker-stunden efteråt. Jag skulle först och främst köpa ett block på Granit. Sen kollade jag ju som vanligt affärerna runt omkring, Stuk (alldeles för dyrt), Designtorget (för dyrt), H&M (köpte en tröja), Akademibokhandeln (hade inte det jag skulle ha) med mera med mera. När jag var påväg till spårvagnen tänkte jag att jag skulle bara springa in på Lagerhaus och kolla priset på pocketboken High Fidelity av Nick Hornby också. Sagt och gjort (för dyr). Och när jag kom upp på övervåningen på Lagerhaus, som är en av de bästa bokavdelningarna i stan tror jag, så kom läslusten tillbaka.

Ååh, den där känslan när man kan gå alldeles för sig själv och stryka fingrarna utmed bokryggarna. Ta i pocketböckerna. Lukta på dem. Läsa texten på baksidan. Bläddra. Leta efter någonting, någonting litet ord eller uttryck, som gör att man känner ‘den här ska jag ha’. Viljan att läsa alla meningar och känna till alla historier. Jag har saknat den känslan för på senaste tiden har det varit så mycket kurslitteratur att jag inte vågat sätta mig in i något annat. Men nu är det nästan bara två veckor kvar. Sen ska jag ta fram någon av alla olästa böcker jag har och sitta inne med pepparkakor och läsa.
Alltså egentligen är jag ganska dålig på att läsa. Jag kan inte läsa 100 sidor i sträck som Daniel. Jag kan läsa kanske 20. Sen blir jag okoncentrerad och måste ta en paus. Smälta allting. Men bara för att jag inte kan sträckläsa Tolkien betyder det inte att jag inte tycker om det. Jag älskar det. Plus, att jag har verkligen insett att ju mer man läser desto bättre språkkänsla få man.

Men men. Jag köpte ingen bok idag. Some other time, yeh?
När jag kom hem åt jag amerikanska plättar och sedan dess har jag tittat på teve. Det är sjukt konstigt för jag brukar vara ännu sämre på att titta på teve än på att läsa. En halvtimme brukar vara lagom. Men nu vet jag inte vad som hänt. Så många kanaler, så lite tid! Det är lite deprimerande att top model-deltagarna är yngre än vad jag är. What a drag it is getting old.

Fast ett år till skulle inte skada, så att jag skulle kunna se alla bra spelningar på de hippa klubbarna i Gbg.

:)

Oj vad förvånad jag blev när jag drog upp persiennerna och såg allt det vita ute. Jag visste ju att det hade snöat, för det borjade igår när jag var påväg hem från Åhléns med min nyinköpta halmgris. Men ändå var jag inte riktigt beredd.

Det är alltid spännande att vara på ett nytt ställe när vinterna kommer. Jag har aldrig förr tittat ut från mitt fönster eller gått genom parken när det varit snö.

Ju äldre jag blir, desto mer tycker jag om vintern. Det handlar ju bara om att klä på sig ordentligt. Jag tror inte jag skulle vilja bo på något ställe där det alltid var varmt. Men inte på något ställe där det alltid var kallet heller iofs. Sverige är lagom och omväxlande.

Nu ska jag äta frukost, och sen ska jag ge mig ut och leta efter huset där jag ska besöka tandläkaren 10:20. Sen ska jag nog plugga med några på någon skola någonstans som jag inte heller vet var den ligger. Sen är det labb ikväll.

Hanna var här igår. Vi åt pizza och tittade på queer med mera. Det är lite konstigt att tänka på alla gamla vänner som jag inte träffar så ofta/aldrig. Men den krisen har jag redan gått igenom så jag ska inte tjata.

Igår var en sådan kväll som är både bra men samtidigt jättedålig.
Men jag orkar inte skriva om sådant för det blir så deppigt.
Men jag tog iaf. fram mina gamla kent-skivor. Det är lite synd för jag har liksom slitit ut dem. Det är inte roligt längre. Och när jag skulle somna och låg och blundade kändes det som att jag låg i mitt tonårsrum i Hyssna. Kent hör nog framförallt dit, och inte hit.

När jag var liten lärde mamma mig att det är viktigt att börja om.
Har man bråkat måste man prata om det, be om förlåtelse/förlåta och sedan börja om från början. Man ska aldrig somna osams.
Det har följt med mig hela livet och jag minns tillfällen i grundskolan då jag bråkat med någon och, trots att jag inte kände att det var mitt fel, tog iniativet till att börja om. Och jag vågade aldrig somna om jag var arg på någon.

På senare tid har jag somnat osams med människor. Och jag har upptäckt att det är inte hela världen, för jag är inte så långsint och om jag får sova så har jag glömt det mesta arga när jag vaknar. Men ändå tycker jag att det är en viktig princip. Somna aldrig osams, för risken finns att det alltid ligger kvar, ouppklarat och skavande.

Anyway. Det jag egentligen skulle komma till är att jag har börjat om med en ny blog. Jag vet inte men det är liksom skönt att göra sånt. Och jag ska försöka skriva lite längre och lite seriösare. Kanske, om jag orkar. Men alltså jag lovar inte att det kommer vara intressant. Jag skriver, som vanligt, mest för min egen skull. Ni skulle bara veta hur nojig jag är när det gäller att anteckna, komma ihåg, spara, dokumentera osv. :)

Foton kommer när jag fått tummen ur och köpt mig en bra dator.
DÅ blir denna bloggen det min blog borde vara!

p.s nej min mamma lyssnar inte på sven-ingvars eller vilka det nu är som sjunger den där börja om från början-låten